Repertoar
Jag kan erbjuda musik till bröllop, födelsedagsfester och firmafester, men även till stillsamma stunder som minneshögtider och begravningar.
Jag spelar allt från Bellman till Beatles, tillsammans med en musiker på klaviatur eller gitarr, eller tillsammans med flera musiker – allt efter kundens önskemål. Jag kan även spela ensam, finstämt på flöjten, eller bakgrundsmusik på pianot. Den vanligaste spelningen sker på en pub eller restaurang i Visby innerstad. Men åtskilliga spelningar har skett i bygdegårdar och större scener som bl. a Visby Strand. Jag är även öppen för spelningar på fastlandet.
Paketerbjudanden
Exempel på prissatta program kommer under jan 2017, t ex Bellmanföreställning, med musik och föredrag samt underhållning med Bacchii bröder liksom olika former av underhållning med musikanterna Kristian & Patrik Silvereke.
Länkar
Konsertserie som har genomförts under 2016: http://www.gotlandsmusiken.se/folder/#p=28
LIVE VIDEO
- Länk till Kristian Tallroth tolkar Tom Waits, tillsamman med gotlandsmusiken mars 2016:
https://www.youtube.com/watch?v=9EHKw1RxK4w - Länk till spelning vid Ihrevikens strandrestaurang, Gotland, 2013: https://www.youtube.com/watch?v=JqvFe8pWcZg&feature=youtu.be
- Länk till spontanspelning på Acusticum i Piteå: https://www.youtube.com/watch?v=ap3UYyPTV8A
LIVE LJUD upptagningar på Puben "Black Sheep Arms" Visby, 23 augusti 2015:
- "Hit the road Jack" https://www.youtube.com/watch?v=lQnyxeezEUU
- "Ain´t no sunshine when she is gone" https://www.youtube.com/watch?v=ftVUg4sQIe8&feature=youtu.be
KRISTIANS MUSIKHISTORIA
Mina huvudinstrument är tvärflöjt och sång men jag spelar också piano. Jag är självlärd på flöjt och sång, och vad det gäller piano, utöver pianotanten, så tog jag lektioner1983 på Jazzinstitutet i Malmö.
Jag är främst musiker. Musiken har funnits med i så gott som hela mitt liv. Det började redan i källaren i föräldrahemmet i Ystad när jag och några grabbar ”i kvarteret” hade ett band som hette The Black Animals och sedan ändrades till The Guns. Jag var då nio år och framträdde som bandets sångare. Ett annat gäng några kvarter längre bort hade också ett band, vilket till en viss besvikelse konstaterades vara bättre än oss, så detta band fick vara huvudnumret och The Guns uppvärmare när det hölls popgalor i källaren i vårt hus.
Dessa popgalor visade sig vara en god affär eftersom vi tog inträde för en blygsam peng men sålde godis och läsk, som inhandlats billigt i kiosken, till hutlösa ockerpriser. Även autografer såldes. Bandet lurade av grannungarna deras veckopeng - alla ungar i kvarteren kom på dessa popgalor. Dessa aktiviteter pågick några år i mitten på 60-talet.
Men pianolektionerna hos pianotanten gillade jag inte. Däremot började jag av eget intresse spela piano i sextonårsåldern.
Jag reste mycket från senare tonåren. Då jag var på väg till Indien med Magic Bus, och mellanlandade några dagar i Istanbul, gick jag på en marknadsplats där jag träffade på en liten parvel, omkring tolv år gammal, som sålde träflöjter vilka blåstes på tvären. Parveln visade sig vara oerhört duktig att spela och jag köpte en flöjt av honom inte minst för att den var lätt att ha med sig i en packningen. Flöjten kom alltså in i mitt liv eftersom den var händig att ha med sig på resan.
Väl i Goa i Indien, på väg till en marknad, tappade jag träflöjten vilket grämde mig något enormt. Men lyckan vände snart när jag upptäckte en tysk man på marknaden som sålde en tvärflöjt. Jag köpte den direkt men däremot kunde jag till en början inte få ljud i flöjten, men det lyckades snart och resten är ”min musikhistoria”.
PROGGMUSIK
Musiken kom dock inte in i mitt liv på allvar förrän 1979. Det var i en tid då Sverige stod inför folkomröstningen i kärnkraft och jag en kväll hamnade på fest hos en vän som heter Elisabeth Zaar. Där jammades det en del och jag tog fram flöjten. Elisabeth berättade att det skulle sättas upp en revy för linje tre och hon frågade om jag ville vara med. Hon hade dessutom nyligen varit med om att starta ett progband som hette Hektor Fläktors Albyler. Jag erbjöds att testa på att vara med i bandet. I september 1979 deltog jag i en repetition i en skolsal på Västervångskolan i Ystad, härmed kom själva startskottet för min musikkarriär.
Hektor Fläktors Albyler gjorde succé under de tre år som bandet höll på. Även skivkontrakt var på gång med Amalthea records, men splittringar inom bandet satte stopp för detta. Jag, Elisabeth och bandets trumslagare drog till Malmö och startade ett nytt band som hette Jeanne d´Arc, med vilket vi fortsatte som det föregående bandet, d.v.s. med proggmusik. Jag höll på med detta i två år innan jag flyttade jag till Gotland.
ÅTSKILLIGA BAND
Sen jag kom till Gotland 1984 har jag spelat i åtskilliga band. Ganska omgående introducerades jag till ännu ett proggband, Amandla Maatla. Året efter min ankomst till ön, sommaren 1985, träffade jag Patrik Silvereke på en krog som hette Teatercaféet i Visby, där vi båda hade jobb som pianist. Vi fann varandra musikaliskt och bildade snart musikdramagruppen Sägen. Detta var något nytt och annorlunda, att tonsätta gotländska sägner och sedan framföra dem med musik och en recitatör, en berättare.
Hösten 1985 hade Patrik och jag jobb som musiker på Bryggeriteatern i Visby, på en ”vauduville” som hette Hoburgs-Anna. Där träffade vi skådespelaren och musikern Lennart Bäck, och under repetitionerna jammades det en del i pauserna. Detta blev starten för det band som gett mig mest uppmärksamhet under årens gång, nämligen Bacchii Bröder. Bacchii existerade i olika konstellationer under drygt tjugofem år innan vi – åtminstone temporärt, upplöstes. Av många ses Bacchii Bröder som en legendarisk musikinstitution på ön.
Numera spelar jag oftast i mindre konstellationer, gärna i duo eller trio, och fortfarande mest med ”gamle vapendragaren ” Patrik Silvereke. Tillsammans ska vi nästa år (2016) bland annat i samarbete med Gotlandsmusikens brassensemble framföra en konsertserie baserad på musik av Tom Waits.